De sista 30 minuterna på jobbet

Idag är min första lediga dag sen jag kom hem från Gran Canaria. Man är lite ovan att jobba när man varit på semester men snart så, nästa vecka kommer jag nog in i det igen! Igår var jag med om en riktigt obehaglig upplevelse. Det kom i två killar i affären ca 19.30 alltså 30 minuter innan stängning. De såg lite skumma ut så jag frågade om de ville ha hjälp. De kollade på varandra och sa först nej men sen helt plötsligt ville de ha hur mycket hjälp som helst trotts att jag stod och hjälpte några andra kunder som hade frågat om hjälp. Jag bad dem vänta ett tag så skulle jag hjälpa dem strax. Jag gick till killarna/männen då ville de absolut ha just en kopp som stod i fönstret, de försökte förklara för mig vilken det var men jag förstod inte. Ville heller inte lämna affären för att gå ut och titta med tanke på att dem var två skulle den ena kunna stoppa på sig något från affären medan jag gick ut med den andra så tillslut bad jag båda följa med ut och visa så jag kunde gå ut och kolla. Jag tog fram muggen ur fönstret och kände mig riktigt iakttagen bakifrån. Skylten är lite lägre än själva affären så man måste luta sig ner i en lite obekväm position om man har två killar som kollar på, gjorde inte så stor sak utav det men tog upp muggen illa kvickt. De tyckte den var för dyr och kollade vidare bland alla våra andra muggar. Klockan började nu bli 19.45 och vad jag verkligen inte ville var att få stå kvar med dem som jag kände på mig endast ville vara jobbiga och ändå inte handla. Efter mycket om och men köpte dom en mugg som var på rea och kostade 30kr (men som dem hade försökt pruta ner till 1kr) Den ena killen pratade knackig svenska och den andra pratade bara engelska och något annat språk jag inte förstod. Det var de språket dem pratade till varandra med. När de hade köpt sin mugg gick de ut men kollade väldigt obehagligt på mig och gav mig massa komplimanger från intet. Man kanske inte ska klaga på att få komplimanger men när man får dem av fel personer känns det obehagligt. Jag bar snabbt in alla korgar vi har utanför affären, tog ner alla flaggor och slog igen dörren. Vad tror ni händer? Jo de står utanför och knackar. Eftersom båda var rätt mörka i hyn hade jag svårt att se om det var dem men det var det! Jag var nu helt själv i affären med dem utanför knackande. Jag blev livrädd och ringde Jacob, bad honom att komma för vågade inte gå ut ur affären om dem stod där. Jacob kom, då hade dem som tur var gått där ifrån. Det kanske låter som jag överdriver men efter ett antal år i en affär lär man sig känna av vilka människor som är "snälla"/"dumma" och man ska alltid ta det säkra före det osäkra när man är ensam tjej mot två större killar. Så jag ringde mamma och hon sa att jag skulle vänta i affären till Jacob kom. Som tur var så löste sig allt och det stod ingen utanför dörren när vi gick ut..